Denna måndag började bra det var ju första dagen på höstlovet. Barnen var glada att slippa skolan och bara vara hemma och slappa, så mycket slappande det nu blir med 3 barn.
Klockan 15.15 var vi som vanligt på väg till konståkningen som vilken måndag som helst. Tjejerna gick ut på uppvärmning och jag började plocka upp skridskor och sätta på skydden.
När jag står med Nathalie´s skridsko så kommer de andra barnen in och säger att Sara har trillat och är ledsen, ja ja tänkte jag hon har väl skrapat knät så jag sa är hon ledsen, ja säger de andra barnen hon skriker.
Då fick jag fart på benen och springer ut och då kommer tränaren med henne i famnen och Sara skriker och de har redan plockat av henne sko och strumpa och då ser jag att foten är jättesvullen och hon bara skriker och vägrar titta på foten för då skriker hon ännu mer. De har foten i högläge och de springer ut efter is och sjukväskan för att kunna linda foten.
Jag trode att jag skulle köra upp henne på akuten för den såg riktigt läskig ut, men de andra sa att vi skulle ringa efter ambulans för den är säkert bruten trodde de. Så vid 16.20 kom ambulansen och hämtade oss.
Vi var uppe vid 16.30 och hon rullades in på britsen och skrev in henne sedan förde de henne till ett akutbås, men blev rätt så omgående flyttad till ortopedakuten till ett rum där. När vi väl var där så säger Sara att hon är kissig men vi kunde inte flytta henne så de gjorde en gipsskena som hon skulle ha när vi intog toaletten, det gick bra. Sedan bar hela sängen och Sara iväg upp till röntgen och så fick vi vänta. Efter en kvart så fick Sara och sängen åka in på röntgen och där plockade vi bort alla kuddar och filtar som Sara hade i sängen för att de skulle kunna röntga foten.
7-8 plåtar tog de på foten och sedan på med alla kuddar och filtar igen för att åka ut och vänta på om vi får åka ner till ortopeden igen.
Efter en 30 minuters väntan så blev vi inkallade till rönten igen de ville ha fler bilder på foten men oxå den friska foten. Och så väntan igen men rätt så snart så får vi åka ner till ortopeden igen och då blir Sara placerad i koridoren för att invänta doktorn igen.
Sara hade en väldigt stor tur denna dag för foten var inte bruten som läkarna trode utan bara riktigt illa stukad. Så Sara fick kryckor att gå på de första dagarna för hon skulle börja gå på foten så fort hon ville för då läker den fortare.
Vi var hemma vid 21 tiden så det tog bara 4½ timme
